Stardust
Svensk titel: Stjärnstoft
Författare: Neil Gaiman
Genre: Fantasy
Betyg: 4/5
Ett 200-sidigt litet guldkorn i bokvärlden. Inte konstigt att den blivit en klassiker.
Stardust är barnfantasy och den är vuxenfantasy, på en och samma gång. Det kryllar av tomtar, enhörningar och älvor, men likväl finns det sexscener och begär och de onda karaktärerna klyver gärna små söta djur med köttyxor. Det är en medveten parodi och en medveten hyllning till klichéfantasy - sekunden du börjar känna igen dig och tror att du vet vad som ska hända härnäst... har du fel. Riktigt smart skriven, och den första boken av Gaiman som jag verkligen kan säga att jag älskade förbehållslöst.
On another note! Stardust innehöll en scen som jag inte kunde låta bli att koppla till en bok som heter Stormchaser (författare: Paul Stewart och Chris Riddell). Stormchaser går ut på att huvudpersonen är ombord på ett flygande piratskepp som jagar stormar för att utvinna energi ur blixtarna. I Stardust träffar huvudpersonen ett gäng pirater på ett flygande skepp och jagar stormar med dem för att utvinna energi ur blixtarna. (Stormchaser skrevs senare av de två böckerna).
Författare: Neil Gaiman
Genre: Fantasy
Betyg: 4/5
Ett 200-sidigt litet guldkorn i bokvärlden. Inte konstigt att den blivit en klassiker.
Stardust är barnfantasy och den är vuxenfantasy, på en och samma gång. Det kryllar av tomtar, enhörningar och älvor, men likväl finns det sexscener och begär och de onda karaktärerna klyver gärna små söta djur med köttyxor. Det är en medveten parodi och en medveten hyllning till klichéfantasy - sekunden du börjar känna igen dig och tror att du vet vad som ska hända härnäst... har du fel. Riktigt smart skriven, och den första boken av Gaiman som jag verkligen kan säga att jag älskade förbehållslöst.
On another note! Stardust innehöll en scen som jag inte kunde låta bli att koppla till en bok som heter Stormchaser (författare: Paul Stewart och Chris Riddell). Stormchaser går ut på att huvudpersonen är ombord på ett flygande piratskepp som jagar stormar för att utvinna energi ur blixtarna. I Stardust träffar huvudpersonen ett gäng pirater på ett flygande skepp och jagar stormar med dem för att utvinna energi ur blixtarna. (Stormchaser skrevs senare av de två böckerna).
The Book of Dead Days
Författare: Marcus Sedgwick
Serie: Den första av två, nästa heter The Dark Flight Down
Genre: Fantasy
Betyg: 3
The Book of Dead Days är en väldigt typiskt fantasysaga, men samtidigt är den också en ganska otypisk sådan. Typisk för att den handlar om en föräldralös pojke. Typisk, och något av en besvikelse, för att den intressanta tanken om att dagarna mellan jul och nyår är "döda dagar" har reducerats till att betyda att boken utspelar sig mellan dessa dagar och att pojkens mentor kommer att dö vid nyår om de inte kan stoppa en förbannelse. Whatever, liksom. Boken ger mig ingen som helst anledning att bry mig om dem.
Men sen finns det också en del ytterst trevliga saker med boken. Till exempel är det inte en självklarhet att det finns magi i världen. Människorna som bor i den är skönt omedvetna om att det (faktiskt) finns magi och roar sig till och med genom att gå och titta på illusionister, precis som vi gör. Dessutom stöter vi under bokens gång på vetenskapsmän av olika slag - från han som uppfunnit elektriskt ljus och har strömbrytare överallt i sitt hus, till den lite mer galne som sågar itu olika djur och syr ihop dem med varandra, i hopp om att kunna skapa nya arter.
I slutändan är The Book of Dead Days en rätt bra bok, men den lämnar absolut ingen mersmak. Att man måste läsa uppföljaren för att få svar på vissa frågor är bara irriterande.
Serie: Den första av två, nästa heter The Dark Flight Down
Genre: Fantasy
Betyg: 3
The Book of Dead Days är en väldigt typiskt fantasysaga, men samtidigt är den också en ganska otypisk sådan. Typisk för att den handlar om en föräldralös pojke. Typisk, och något av en besvikelse, för att den intressanta tanken om att dagarna mellan jul och nyår är "döda dagar" har reducerats till att betyda att boken utspelar sig mellan dessa dagar och att pojkens mentor kommer att dö vid nyår om de inte kan stoppa en förbannelse. Whatever, liksom. Boken ger mig ingen som helst anledning att bry mig om dem.
Men sen finns det också en del ytterst trevliga saker med boken. Till exempel är det inte en självklarhet att det finns magi i världen. Människorna som bor i den är skönt omedvetna om att det (faktiskt) finns magi och roar sig till och med genom att gå och titta på illusionister, precis som vi gör. Dessutom stöter vi under bokens gång på vetenskapsmän av olika slag - från han som uppfunnit elektriskt ljus och har strömbrytare överallt i sitt hus, till den lite mer galne som sågar itu olika djur och syr ihop dem med varandra, i hopp om att kunna skapa nya arter.
I slutändan är The Book of Dead Days en rätt bra bok, men den lämnar absolut ingen mersmak. Att man måste läsa uppföljaren för att få svar på vissa frågor är bara irriterande.
Efter lägereldarna
Författare: Per Jorner
Genre: Fantasy
Betyg: 0
Tvi vale.
Platta karaktärer, misslyckad humor, trista beskrivningar... Och nästan 600 sidor av skiten. Jag gav upp efter halva boken (men var fortfarande på kapitel 3, för Jorner är en jävla kapitelsadist), bläddrade till de sista sidorna och konstaterade att jag inte missat mycket.
Det värsta med Efter lägereldarna är den extrema bristen av språklig finess. Till exempel beskriver Jorner v a r j e ny person som efter en checklista, på samma sätt som man själv gjorde när man var en sisådär tio år: han/hon har den här ögon- och hårfärgen, klär sig si och så, ser trevlig eller ovänlig ut, bla bla bla snark och apati. Dessutom dras boken med en massiv amerikanisering - att läsa Efter lägereldarna känns som att läsa dåligt översatt engelsk fantasy, inte svensk.
Med det sagt tror jag att boken står och faller med sin humor. Jag har läst många recensioner av den, och den får alltid högsta eller lägsta betyg. Det är helt enkelt en fråga om ifall du uppskattar Jorners humor eller inte. Så det kan ju vara värt att testläsa första kapitlet, och se om du drar på smilbanden eller ej.
The Graveyard Book
Svensk titel: Kyrkogårdsboken
Författare: Neil Gaiman
Genre: Ungdomsfantasy
Betyg: 4/5
The Graveyard Book börjar ganska brutalt med att en liten engelsk pojkes familj blir mördad. Den knappt 1½-årige pojken kommer däremot undan, för han blir nyfiken på den öppna dörren och tultar ut i natten, rakt in på en kyrkogård. Där blir han adopterad av ett dött gammalt par och får växa upp på kyrkogården bland alla spöken (folk gillar att dra paralleller mellan The Graveyard Book och Djungelboken).
Det är ett privilegium att få läsa The Graveyard Book, av tre anledningar:
Författare: Neil Gaiman
Genre: Ungdomsfantasy
Betyg: 4/5
The Graveyard Book börjar ganska brutalt med att en liten engelsk pojkes familj blir mördad. Den knappt 1½-årige pojken kommer däremot undan, för han blir nyfiken på den öppna dörren och tultar ut i natten, rakt in på en kyrkogård. Där blir han adopterad av ett dött gammalt par och får växa upp på kyrkogården bland alla spöken (folk gillar att dra paralleller mellan The Graveyard Book och Djungelboken).
Det är ett privilegium att få läsa The Graveyard Book, av tre anledningar:
- Karaktärerna. Folk har begravts på bokens kyrkogård sedan kelternas tidsera. Med andra ord har Gaiman kunnat utnyttja hela Englands historia i sitt persongalleri, vilket leder till en hel del roliga detaljer. Sen dyker det förstås upp läskiga monster, och de är verkligen underbart anskrämliga, med sin förkärlek till att sörpla upp kroppsvätskorna ur gamla kistor.
- Språket. Hela vägen igenom är språket väldigt lekfullt. Gaiman ägnar sig åt olika ordlekar och drar sig inte för att introducera nya spökkaraktärer genom att berätta vad som står på deras gravstenar.
- Illustrationerna. Att Dave McKean har illustrerat hela boken gör den knappast sämre. Bilderna bidrar med mycket känsla och får till och med min billiga, häftade pocketbok att kännas lite lyxig.
The Dragons of Babel
Författare: Michael Swanwick
Genre: Fantasy
Betyg: 3/5
Swanwicks saga utspelar sig i en postindustrialistisk fantasyvärld.
Bara det är ju coolt.
Jag skriver "saga" för att det är just vad The Dragons of Babel är; sagan om en ung pojke på väg in i vuxenvärlden. Och vilken miljö att växa upp i! Boken fullkomligen svämmar över av älvor, gastar, häxor, motorcyklar, knytt, hippogriffer, spåmän, nymfer, Marlboro-rökande dvärgar, halvtroll, kentaurer och tunnelbanestationer. Det är ett fascinerande gytter av raser.
Själva storyn ger jag inte mycket för; den kändes mer som en ursäkt för att få beskriva världen den utspelade sig i. Jag vet inte vad författaren hade för mål med The Dragons of Babel, men mest av allt känns den som ett spännande genreexperiment, som aldrig riktigt landade.
Genre: Fantasy
Betyg: 3/5
Swanwicks saga utspelar sig i en postindustrialistisk fantasyvärld.
Bara det är ju coolt.
Jag skriver "saga" för att det är just vad The Dragons of Babel är; sagan om en ung pojke på väg in i vuxenvärlden. Och vilken miljö att växa upp i! Boken fullkomligen svämmar över av älvor, gastar, häxor, motorcyklar, knytt, hippogriffer, spåmän, nymfer, Marlboro-rökande dvärgar, halvtroll, kentaurer och tunnelbanestationer. Det är ett fascinerande gytter av raser.
Själva storyn ger jag inte mycket för; den kändes mer som en ursäkt för att få beskriva världen den utspelade sig i. Jag vet inte vad författaren hade för mål med The Dragons of Babel, men mest av allt känns den som ett spännande genreexperiment, som aldrig riktigt landade.
The First Law (trilogin)
Författare: Joe Abercrombie
Genre: Fantasy
Serie: 3 böcker (med fristående efterföljare om andra karaktärer)
Betyg: 4/5
I grund och botten är The First Law-trilogin väldigt typisk fantasy. Det bor barbariska nordmän i norr; det bor svarta människor med skumma gudar i söder; det drar ihop sig till krig... Som tur är så är Abercrombie inte lika klichéartad i sitt författande, utan skapar något intressant av dessa uråldriga ingredienser.
Abercrombies fantasyvärld är en mycket grym och skoningslös sådan. Den episka fantasyns hjältemod och heder är utbytt mot ett nattsvart medeltidsmörker. Det är väl ganska talande att en av de personer du sympatiserar mest med i serien är en tortyrmästare.
Bäst är Abercrombie när han visar prov på sin bistra humor, som får en att dra på smilbanden på helt oväntade ställen. Han har ett skönt språk; lika poetiskt som barskt. Mest njöt jag av krigsskildringarna - arméns auktoritetsproblem, den ständigt rådande förvirringen och det faktum att till och med den mest erfarne krigaren kan råka snubbla och slå sig. Mer sånt.
Last Argument of Kings kändes tyvärr inte helt slutförd. Vissa karaktärer (läs: Ferro) försvinner bara och får inget typ av avslut, andra (läs: Logen) brottas med existensiella problem hela serien igenom, men hela grejen bara schabblas bort på ett högst otillfredsställande sätt. Det känns helt enkelt som om det saknas kapitel i slutet av boken, vilket är mycket irriterande efter en i övrigt mycket välskriven bokserie.
(Böckerna är för övrigt fruktansvärt snygga i bokhyllan. Köp, köp, köp.)
Genre: Fantasy
Serie: 3 böcker (med fristående efterföljare om andra karaktärer)
Betyg: 4/5
I grund och botten är The First Law-trilogin väldigt typisk fantasy. Det bor barbariska nordmän i norr; det bor svarta människor med skumma gudar i söder; det drar ihop sig till krig... Som tur är så är Abercrombie inte lika klichéartad i sitt författande, utan skapar något intressant av dessa uråldriga ingredienser.
Abercrombies fantasyvärld är en mycket grym och skoningslös sådan. Den episka fantasyns hjältemod och heder är utbytt mot ett nattsvart medeltidsmörker. Det är väl ganska talande att en av de personer du sympatiserar mest med i serien är en tortyrmästare.
Bäst är Abercrombie när han visar prov på sin bistra humor, som får en att dra på smilbanden på helt oväntade ställen. Han har ett skönt språk; lika poetiskt som barskt. Mest njöt jag av krigsskildringarna - arméns auktoritetsproblem, den ständigt rådande förvirringen och det faktum att till och med den mest erfarne krigaren kan råka snubbla och slå sig. Mer sånt.
Last Argument of Kings kändes tyvärr inte helt slutförd. Vissa karaktärer (läs: Ferro) försvinner bara och får inget typ av avslut, andra (läs: Logen) brottas med existensiella problem hela serien igenom, men hela grejen bara schabblas bort på ett högst otillfredsställande sätt. Det känns helt enkelt som om det saknas kapitel i slutet av boken, vilket är mycket irriterande efter en i övrigt mycket välskriven bokserie.
(Böckerna är för övrigt fruktansvärt snygga i bokhyllan. Köp, köp, köp.)
Ondvinter
Författare: Anders Björkelid
Genre: Fantasy
Serie: Berättelsen om blodet (första boken av fyra)
Betyg: 4/5
Barn i alla åldrar som tycker om fantasy ska få den här i julklapp i år, basta.
Även jag som vuxen har haft stor behållning av Ondvinter. Det är skönt att för omväxlings skull få läsa fantasy på äkta svenska.
Inte översatt engelska alltså.
Svenska.
Björkelid använder vårt språk på ett väldigt vackert sätt; något som bland annat titeln vittnar om.
"Sommaren var förbi sedan några veckor när vi lyckades övertala far att få jaga den här gången. Vintern tycktes ännu långt borta, men lövträden hade redan skrubbat sig blodiga mot höstvindarna och nu lyste trädtopparna som eldbränder."
Men det är inte bara språket som vinner på att författaren är svensk. Det har också gett upphov till en annan typ av fantasyvärld, som är medeltida svensk på ett härligt sätt. Att läsa Ondvinter känns som att läsa en gammal folksaga, gjord för att berättas runt lägereldar.
Värt att nämna är också att boken (som i citatet ovan) bitvis är skriven i vi-form, vilket är ett väldigt intressant grepp.
Genre: Fantasy
Serie: Berättelsen om blodet (första boken av fyra)
Betyg: 4/5
Barn i alla åldrar som tycker om fantasy ska få den här i julklapp i år, basta.
Även jag som vuxen har haft stor behållning av Ondvinter. Det är skönt att för omväxlings skull få läsa fantasy på äkta svenska.
Inte översatt engelska alltså.
Svenska.
Björkelid använder vårt språk på ett väldigt vackert sätt; något som bland annat titeln vittnar om.
"Sommaren var förbi sedan några veckor när vi lyckades övertala far att få jaga den här gången. Vintern tycktes ännu långt borta, men lövträden hade redan skrubbat sig blodiga mot höstvindarna och nu lyste trädtopparna som eldbränder."
Men det är inte bara språket som vinner på att författaren är svensk. Det har också gett upphov till en annan typ av fantasyvärld, som är medeltida svensk på ett härligt sätt. Att läsa Ondvinter känns som att läsa en gammal folksaga, gjord för att berättas runt lägereldar.
Värt att nämna är också att boken (som i citatet ovan) bitvis är skriven i vi-form, vilket är ett väldigt intressant grepp.
American Gods
Svensk titel: Amerikanska gudar
Författare: Neil Gaiman
Genre: Fantasy
Betyg: 3/5
Shadow släpps från fängelset, bara för att få veta att hans fru och hans bästa vän precis dött i en bilolycka. Det är då han möter en man som visar sig vara den amerikanska inkarnationen av Oden, den mytologiska asaguden. Shadow blir Odens personliga livvakt i det kommande kriget mellan de gamla gudarna (Anubis, Vishnu...) och de nya gudarna (Internet, Television...)
Ni måste ju hålla med om att det låter som ramverket till en helt galet cool bok. Och början av boken är också helt fantastisk; full av överraskningar och "wtf!?"-moments. Men medan jag fortsatte att läsa fick jag känslan av att jag tyckte om American Gods mindre än jag kanske borde ha gjort. Som om jag borde ha tyckt om den mer än jag gjorde. Kanske var det bara för att jag läste den över en så lång tidsperiod att jag glömde bort delar av historien (det hände rätt ofta att jag tänkte "eh, va? vem var det nu igen?"). Men kanske var boken helt enkelt inte lika bra som jag fortfarande vill att den ska vara.
Hur som helst så är konceptet med gudarna väldigt intressant. Alla som delar min kärlek till religiös mytologi kommer att upptäcka massvis med roliga små detaljer. Och på tal om rolig så är Gaiman det, helt oförmodat. American Gods är inte direkt skriven för att vara humoristisk, så jag uppskattar att Gaiman ändå tog sig tid att smyga in små skämt och roliga kommentarer, här och där.
Men kapitlen är på tok för långa.
Åt helvete med det.
Författare: Neil Gaiman
Genre: Fantasy
Betyg: 3/5
Shadow släpps från fängelset, bara för att få veta att hans fru och hans bästa vän precis dött i en bilolycka. Det är då han möter en man som visar sig vara den amerikanska inkarnationen av Oden, den mytologiska asaguden. Shadow blir Odens personliga livvakt i det kommande kriget mellan de gamla gudarna (Anubis, Vishnu...) och de nya gudarna (Internet, Television...)
Ni måste ju hålla med om att det låter som ramverket till en helt galet cool bok. Och början av boken är också helt fantastisk; full av överraskningar och "wtf!?"-moments. Men medan jag fortsatte att läsa fick jag känslan av att jag tyckte om American Gods mindre än jag kanske borde ha gjort. Som om jag borde ha tyckt om den mer än jag gjorde. Kanske var det bara för att jag läste den över en så lång tidsperiod att jag glömde bort delar av historien (det hände rätt ofta att jag tänkte "eh, va? vem var det nu igen?"). Men kanske var boken helt enkelt inte lika bra som jag fortfarande vill att den ska vara.
Hur som helst så är konceptet med gudarna väldigt intressant. Alla som delar min kärlek till religiös mytologi kommer att upptäcka massvis med roliga små detaljer. Och på tal om rolig så är Gaiman det, helt oförmodat. American Gods är inte direkt skriven för att vara humoristisk, så jag uppskattar att Gaiman ändå tog sig tid att smyga in små skämt och roliga kommentarer, här och där.
Men kapitlen är på tok för långa.
Åt helvete med det.
The Pirate King
Författare: R.A. Salvatore
Genre: Fantasy
Serie: Transitions (nr. 2 av 3)
Betyg: 1/5
Om The Orc King var spännande, nyskapande och bra på alla sätt och vis, så är The Pirate King en förolämpning av läsarens intelligens. What an utter load of crap. Vad hände med orcerna? Vad blev det av förra bokens cliffhanger? Varför ägnades hur många kapitel som helst åt en helt onödig resa till Icewind Dale som inte hade någonting alls med intrigen att göra??? De åkte upp dit, letade efter Wulfgar, hittade inte Wulfgar, trodde att Wulfgar var död, var ledsna, hittade Wulfgar, var glada, åkte hem...
I huvudintrigen var det ett krig och den goda sidan vann.
Nu behöver du aldrig läsa boken.
Lyckligt slut <3
Genre: Fantasy
Serie: Transitions (nr. 2 av 3)
Betyg: 1/5
Om The Orc King var spännande, nyskapande och bra på alla sätt och vis, så är The Pirate King en förolämpning av läsarens intelligens. What an utter load of crap. Vad hände med orcerna? Vad blev det av förra bokens cliffhanger? Varför ägnades hur många kapitel som helst åt en helt onödig resa till Icewind Dale som inte hade någonting alls med intrigen att göra??? De åkte upp dit, letade efter Wulfgar, hittade inte Wulfgar, trodde att Wulfgar var död, var ledsna, hittade Wulfgar, var glada, åkte hem...
I huvudintrigen var det ett krig och den goda sidan vann.
Nu behöver du aldrig läsa boken.
Lyckligt slut <3
Brisingr
Författare: Cristopher Paolini
Genre: Fantasy
Serie: Inheritance Cycle (nr. 3 av 4)
Betyg: 0/5
Reading the third book in line, I could not help but wonder why.
Why am I reading this?
Paolini's way of telling the story keeps bugging me immensely. Every single moment overflows with unnecessary details and stray thoughts. The details are probably meant to help creating a more diverse fantasy world, but they just don't. It causes irritation, because the plot comes to a complete halt every other page, for us to marvel at some boring banner, legend or feeling. As for feelings - although the constant complaints and general emoness of the main character is realistic, it is utterly annoying.
Brisingr was supposed to be the last book in the 'trilogy', but it became too long so there are going to be four books. Maybe if Paolini did not feel the need to tell us of every single time his main character takes a bath, the trilogy would actually have consisted of three books?
Genre: Fantasy
Serie: Inheritance Cycle (nr. 3 av 4)
Betyg: 0/5
Reading the third book in line, I could not help but wonder why.
Why am I reading this?
Paolini's way of telling the story keeps bugging me immensely. Every single moment overflows with unnecessary details and stray thoughts. The details are probably meant to help creating a more diverse fantasy world, but they just don't. It causes irritation, because the plot comes to a complete halt every other page, for us to marvel at some boring banner, legend or feeling. As for feelings - although the constant complaints and general emoness of the main character is realistic, it is utterly annoying.
Brisingr was supposed to be the last book in the 'trilogy', but it became too long so there are going to be four books. Maybe if Paolini did not feel the need to tell us of every single time his main character takes a bath, the trilogy would actually have consisted of three books?
Mystic Warrior
Författare: Tracy & Laura Hickman
Genre: Fantasy
Serie: The Bronze Canticles (nr. 1 av, hittills, 3 böcker)
Betyg: 3/5
Inanimate objects speak to Gaelen, and he is therefore shipped off with other "crazy" people to be executed. In another world a faerie is desperately seeking for a way to save her threatened people, and takes an interest in the fate of Gaelen. In yet another world, a lowly goblin finds a machine. It ticks.
Much more does not have time to happen in Mystic Warrior, since it is a very short book. The book would actually have benefited from being longer. As it is, there is simply too little material to create any long-lasting interest for the plot.
I recognize a lot of promise from the book though, as it at least tries to be original. I might read the next book in line one day, I just fail to feel very excited about it.
Genre: Fantasy
Serie: The Bronze Canticles (nr. 1 av, hittills, 3 böcker)
Betyg: 3/5
Inanimate objects speak to Gaelen, and he is therefore shipped off with other "crazy" people to be executed. In another world a faerie is desperately seeking for a way to save her threatened people, and takes an interest in the fate of Gaelen. In yet another world, a lowly goblin finds a machine. It ticks.
Much more does not have time to happen in Mystic Warrior, since it is a very short book. The book would actually have benefited from being longer. As it is, there is simply too little material to create any long-lasting interest for the plot.
I recognize a lot of promise from the book though, as it at least tries to be original. I might read the next book in line one day, I just fail to feel very excited about it.
The Icewind Dale Trilogy
Författare: R.A. Salvatore
Genre: Fantasy
Serie: The Icewind Dale Trilogy (3 böcker)
Betyg: 2/5
The Icewind Dale Trilogy comes after the Dark Elf Trilogy from the same author, making it the second trilogy in order (although the first one to be written). It is not one of Salvatore's better trilogies, as far as I'm concerned.
The first book concentrates on introducing all the characters. It is done properly, but the plot suffers from it. Yawn. The trilogy does not gain momentum until its second book, Streams of Silver. The main plot is interesting, with the friends out on a quest to find the legendary Mithral Hall. Strange places are visited, evil monsters slain, epic weapons found - never a dull moment. The Halfling's Gem rounds everything up and the story ends. Pretty neat book, though not more nor less than you would expect. (Got the best cover art for sure.)
The Icewind Dale Trilogy is probably worth more if you read it after having read some of Salvatore's later works. That way, the story (especially the first book) may feel more interesting than it actually is. Having read later books you know Drizzt and his friends as full-fledged heroes - and to see them still in the beginning of their lives is... well, sweet.
Genre: Fantasy
Serie: The Icewind Dale Trilogy (3 böcker)
Betyg: 2/5
The Icewind Dale Trilogy comes after the Dark Elf Trilogy from the same author, making it the second trilogy in order (although the first one to be written). It is not one of Salvatore's better trilogies, as far as I'm concerned.
The first book concentrates on introducing all the characters. It is done properly, but the plot suffers from it. Yawn. The trilogy does not gain momentum until its second book, Streams of Silver. The main plot is interesting, with the friends out on a quest to find the legendary Mithral Hall. Strange places are visited, evil monsters slain, epic weapons found - never a dull moment. The Halfling's Gem rounds everything up and the story ends. Pretty neat book, though not more nor less than you would expect. (Got the best cover art for sure.)
The Icewind Dale Trilogy is probably worth more if you read it after having read some of Salvatore's later works. That way, the story (especially the first book) may feel more interesting than it actually is. Having read later books you know Drizzt and his friends as full-fledged heroes - and to see them still in the beginning of their lives is... well, sweet.
The Death Gate Cycle
Author: Margaret Weis & Tracy Hickman
Genre: Fantasy
Series: The Death Gate Cycle (7 books)
Rating: 4½
This is original, high-quality, mind-blowing fantasy - the kind of fantasy you badly want to read but so seldom find. The same authors also gave out The Dragonlance Chronicles - a series that is widely known and a lot more famous than Death Gate, for some inexplicable reason. Don't get me wrong, Dragonlance is fine, but compared to Death Gate... nothing.
I can't give these books unbaised reviews. I am baised. I love these books.
To be perfectly honest though, the three last books are very disappointing. The first four books are awesome in every way and the story could easily have ended with Serpent Mage - leaving the Cycle at one book for each element and a horrible, foreboding open-to-interpretion ending. Take a second to think about it, when you finish Serpent Mage. It would be an excellent ending.
Note: I removed only half a star from the rating because of the three last books, because their existance is certainly no excuse not to read Death Gate!
Genre: Fantasy
Series: The Death Gate Cycle (7 books)
Rating: 4½
This is original, high-quality, mind-blowing fantasy - the kind of fantasy you badly want to read but so seldom find. The same authors also gave out The Dragonlance Chronicles - a series that is widely known and a lot more famous than Death Gate, for some inexplicable reason. Don't get me wrong, Dragonlance is fine, but compared to Death Gate... nothing.
I can't give these books unbaised reviews. I am baised. I love these books.
To be perfectly honest though, the three last books are very disappointing. The first four books are awesome in every way and the story could easily have ended with Serpent Mage - leaving the Cycle at one book for each element and a horrible, foreboding open-to-interpretion ending. Take a second to think about it, when you finish Serpent Mage. It would be an excellent ending.
Note: I removed only half a star from the rating because of the three last books, because their existance is certainly no excuse not to read Death Gate!
Divided Allegiance
Author: Elizabeth Moon
Genre: Fantasy
Series: The Deed of Paksenarrion (2nd of 3 books)
Rating: 1/5
It is over six years since I read the first book is this trilogy. It took me six years to get my ass over to the library and borrow the second part. And now I am sure it will take me another six years before I finish the trilogy.
E v e r y t h i n g t a k e s s u c h a l o n g t i m e . . . The book is a million pages long and NOTHING happens.They talk and they talk and there are flashbacks to the first book and page after page explaining what happened in the first book in case you missed it and the main character is stuck in this unnecessary little village for FOREVER and then she t r a v e l s and then they talk some more and hey, neato, another flashback!
Genre: Fantasy
Series: The Deed of Paksenarrion (2nd of 3 books)
Rating: 1/5
It is over six years since I read the first book is this trilogy. It took me six years to get my ass over to the library and borrow the second part. And now I am sure it will take me another six years before I finish the trilogy.
E v e r y t h i n g t a k e s s u c h a l o n g t i m e . . . The book is a million pages long and NOTHING happens.They talk and they talk and there are flashbacks to the first book and page after page explaining what happened in the first book in case you missed it and the main character is stuck in this unnecessary little village for FOREVER and then she t r a v e l s and then they talk some more and hey, neato, another flashback!
Artemis Fowl: The Opal Deception
Author: Eoin Colfer
Genre: Fantasy
Series: Artemis Fowl (4th of, so far, 6 books)
Rating: 2/5
The books about Artemis Fowl are adventurous, witty and clever. They are also for people younger than I am. My outmost recommendations to you who can still read books aimed at young people, then!
Oh, and did you by any chance know that "Eoin" is pronounced "Owen"?
Now you know.
Genre: Fantasy
Series: Artemis Fowl (4th of, so far, 6 books)
Rating: 2/5
The books about Artemis Fowl are adventurous, witty and clever. They are also for people younger than I am. My outmost recommendations to you who can still read books aimed at young people, then!
Oh, and did you by any chance know that "Eoin" is pronounced "Owen"?
Now you know.
Brilliance of the Moon
Svensk titel: Under lysande måne
Författare: Lian Hearn
Genre: Historical fantasy
Serie: Tales of the Otori (Sagan om klanen Otori) (nr. 3 av 3)
Betyg: 3/5
This is the third book in the Tales of the Otori trilogy. I will be honest right away and tell you than none of the two first books struck me as very exciting, and this one did not either. I don't know why exactly, but I am not intrigued by this. The trilogy has touch of 'fantasy' in it; a small amount of people have special powers. Other than that it takes place in a normal feudal Japan and is all about typical 17th century power struggles.
Lian Hearn has my outmost respect for all the research he made on the time and place he set his story in, very admirable. And he never compromises with the story's setting in order to make his main characters look good. Authors often do the mistake of forcing modern standards on their heroes - even if the story takes place in the 17th century. Main character Otori Takeo is admittedly a bit less harsh than the others, but he still tortures his enemies, brutally slaughters their families and gets absolutely furious when his most beloved wife leaves the house without his permission. Good job Lian.
Författare: Lian Hearn
Genre: Historical fantasy
Serie: Tales of the Otori (Sagan om klanen Otori) (nr. 3 av 3)
Betyg: 3/5
This is the third book in the Tales of the Otori trilogy. I will be honest right away and tell you than none of the two first books struck me as very exciting, and this one did not either. I don't know why exactly, but I am not intrigued by this. The trilogy has touch of 'fantasy' in it; a small amount of people have special powers. Other than that it takes place in a normal feudal Japan and is all about typical 17th century power struggles.
Lian Hearn has my outmost respect for all the research he made on the time and place he set his story in, very admirable. And he never compromises with the story's setting in order to make his main characters look good. Authors often do the mistake of forcing modern standards on their heroes - even if the story takes place in the 17th century. Main character Otori Takeo is admittedly a bit less harsh than the others, but he still tortures his enemies, brutally slaughters their families and gets absolutely furious when his most beloved wife leaves the house without his permission. Good job Lian.
The Black Magician Trilogy
Författare: Trudi Canavan
Genre: Fantasy
Serie: The Black Magician Trilogy (3 böcker)
Betyg: 4/5
Canavan's trilogy is about a world more or less run by magicians. Our main character is a mere street urchin, who surprisingly turns out to have great magical potential. So great in fact that she is not able to control it. The first book is all about the magicians' hunt for this girl, as they try to save the city from getting burnt to rubble by her renegade powers. The cool thing about this book is how there aren't any legible badguys. The main character is nice enough, the magicians mean well... and the no badguy thing is strangely refreshing.
I would say that The Novice is the weakest link in Canavan's trilogy. It is the typical boarding school story, you know the ingredients: the hero does not fit in, the teachers are unfair, there is this one student who is really mean to her, but that is okay because our hero has a nice mentor that she likes... It all gives you a bit of a Hogwarts-feeling. Unlike Harry Potter though, The Novice is not completely PG-13, thank god.
The strength of Canavan's trilogy are the constant twists and turns and an amount of unconventional material (ironically enough, fantasy is often very conservative, don't you agree?) Here we get gay male love and women who shag multiple partners, which feels extremely liberating in the genre.
Genre: Fantasy
Serie: The Black Magician Trilogy (3 böcker)
Betyg: 4/5
Canavan's trilogy is about a world more or less run by magicians. Our main character is a mere street urchin, who surprisingly turns out to have great magical potential. So great in fact that she is not able to control it. The first book is all about the magicians' hunt for this girl, as they try to save the city from getting burnt to rubble by her renegade powers. The cool thing about this book is how there aren't any legible badguys. The main character is nice enough, the magicians mean well... and the no badguy thing is strangely refreshing.
I would say that The Novice is the weakest link in Canavan's trilogy. It is the typical boarding school story, you know the ingredients: the hero does not fit in, the teachers are unfair, there is this one student who is really mean to her, but that is okay because our hero has a nice mentor that she likes... It all gives you a bit of a Hogwarts-feeling. Unlike Harry Potter though, The Novice is not completely PG-13, thank god.
The strength of Canavan's trilogy are the constant twists and turns and an amount of unconventional material (ironically enough, fantasy is often very conservative, don't you agree?) Here we get gay male love and women who shag multiple partners, which feels extremely liberating in the genre.
The Orc King
Författare: R.A. Salvatore
Genre: Fantasy
Serie: Transitions (nr. 1 av 3)
Rating: 4/5
The Orc King is the first book in a brand new trilogy ('Transitions') by Forgotten Realms writer R.A. Salvatore. It starts where The Hunter's Blades trilogy ended - the orc invasion having been brutally crushed. The orc leader has started his own kingdom and intends for his people to live peacefully side by side with the dwarves... The other orcs are not amused. The dwarves most certainly aren't. So what now? Is the mere idea of orcs cooperating with other races that absurd? Well, uh... yeah.
The Orc King is a much needed trilogy in the fantasy world. At least I am pretty tired about orcs being utterly evil and stupid and hating everything and each other (honestly, how do they survive as a race?) Salvatore gives the orcs names, faces, heroes... hey, even women and children! I am looking forward to much on this subject in the upcoming Transitions books.
Orcs not your cup of tea? Then consider Drizzt Do'Urden and company, because they are in here as well, along with an epilouge set a hundred years into the future <--- way cool!
Genre: Fantasy
Serie: Transitions (nr. 1 av 3)
Rating: 4/5
The Orc King is the first book in a brand new trilogy ('Transitions') by Forgotten Realms writer R.A. Salvatore. It starts where The Hunter's Blades trilogy ended - the orc invasion having been brutally crushed. The orc leader has started his own kingdom and intends for his people to live peacefully side by side with the dwarves... The other orcs are not amused. The dwarves most certainly aren't. So what now? Is the mere idea of orcs cooperating with other races that absurd? Well, uh... yeah.
The Orc King is a much needed trilogy in the fantasy world. At least I am pretty tired about orcs being utterly evil and stupid and hating everything and each other (honestly, how do they survive as a race?) Salvatore gives the orcs names, faces, heroes... hey, even women and children! I am looking forward to much on this subject in the upcoming Transitions books.
Orcs not your cup of tea? Then consider Drizzt Do'Urden and company, because they are in here as well, along with an epilouge set a hundred years into the future <--- way cool!
Eldest
Author: Christopher Paolini
Genre: Fantasy
Series: Inheritance Cycle (2nd of 4 books)
Rating: 2/5
When reading Eldest, I am constantly bugged about Paolini's way to write - probably because he makes the same mistakes I did, as a 12-year-old. The Swedish translation really does not help either - the guy who did the translation needs to choke on a sharp object. Eldest is awkwardly written and horribly predictible at times, but it still tells a good story and I will stick around for the third part as well.
Genre: Fantasy
Series: Inheritance Cycle (2nd of 4 books)
Rating: 2/5
When reading Eldest, I am constantly bugged about Paolini's way to write - probably because he makes the same mistakes I did, as a 12-year-old. The Swedish translation really does not help either - the guy who did the translation needs to choke on a sharp object. Eldest is awkwardly written and horribly predictible at times, but it still tells a good story and I will stick around for the third part as well.
