Cultural Stuff

Författare: Michael Swanwick
Genre: Fantasy
Betyg: 3/5

Swanwicks saga utspelar sig i en postindustrialistisk fantasyvärld.
Bara det är ju coolt.

Jag skriver "saga" för att det är just vad The Dragons of Babel är; sagan om en ung pojke på väg in i vuxenvärlden. Och vilken miljö att växa upp i! Boken fullkomligen svämmar över av älvor, gastar, häxor, motorcyklar, knytt, hippogriffer, spåmän, nymfer, Marlboro-rökande dvärgar, halvtroll, kentaurer och tunnelbanestationer. Det är ett fascinerande gytter av raser.

Själva storyn ger jag inte mycket för; den kändes mer som en ursäkt för att få beskriva världen den utspelade sig i. Jag vet inte vad författaren hade för mål med The Dragons of Babel, men mest av allt känns den som ett spännande genreexperiment, som aldrig riktigt landade.

Barnanpassat Watchmen? Be in bed by teeeeen! :D

Videon talar verkligen för sig själv.


He'll give you canceeeeer! :D

Svensk titel: Du sköna nya värld
Författare: Aldous Huxley
Genre: Dystopi
Betyg: 3/5

Som läsare av dystopigenren utgår man ju ifrån att samhället i boken är resultatet av en beklagansvärd utveckling. I Brave New World handlar det om ett helt oflexibelt klassamhälle, där barn massproduceras i provrör för att passa sina klasser och där de som känner sig det minsta olyckliga genast tar en lyckodrog för att hålla sig nöjda.

Men är Brave New World verkligen en dystopi? I några kapitel framåt slutet av boken lyckas Huxley med konststycket att få läsaren att tvivla. Fram till dess är det ingen tvekan om att det är synd om befolkningen, som lever i ett så kärlekslöst samhälle. Fram tills dess är boken hyfsat intressant, men inte så mycket mer. Men de där få sidorna i försvar till en värld som dittills verkat tragisk för läsaren... de är riktigt bra.

Författare: Joe Abercrombie
Genre: Fantasy
Serie: 3 böcker (med fristående efterföljare om andra karaktärer)
Betyg: 4/5

I grund och botten är The First Law-trilogin väldigt typisk fantasy. Det bor barbariska nordmän i norr; det bor svarta människor med skumma gudar i söder; det drar ihop sig till krig... Som tur är så är Abercrombie inte lika klichéartad i sitt författande, utan skapar något intressant av dessa uråldriga ingredienser.


Abercrombies fantasyvärld är en mycket grym och skoningslös sådan. Den episka fantasyns hjältemod och heder är utbytt mot ett nattsvart medeltidsmörker. Det är väl ganska talande att en av de personer du sympatiserar mest med i serien är en tortyrmästare.

Bäst är Abercrombie när han visar prov på sin bistra humor, som får en att dra på smilbanden på helt oväntade ställen. Han har ett skönt språk; lika poetiskt som barskt. Mest njöt jag av krigsskildringarna - arméns auktoritetsproblem, den ständigt rådande förvirringen och det faktum att till och med den mest erfarne krigaren kan råka snubbla och slå sig. Mer sånt.

Last Argument of Kings kändes tyvärr inte helt slutförd. Vissa karaktärer (läs: Ferro) försvinner bara och får inget typ av avslut, andra (läs: Logen) brottas med existensiella problem hela serien igenom, men hela grejen bara schabblas bort på ett högst otillfredsställande sätt. Det känns helt enkelt som om det saknas kapitel i slutet av boken, vilket är mycket irriterande efter en i övrigt mycket välskriven bokserie.

(Böckerna är för övrigt fruktansvärt snygga i bokhyllan. Köp, köp, köp.)

Svensk titel: En farlig äkta man
Författare: Jane Shaprio
Betyg: 2/5

Jag blev aldrig riktigt klok på The Dangerous Husband.

Av baksidetexten och det (svenska) ljusblå omslaget slöt jag mig först till att den skulle vara lättsmält chick lit-aktig. Det var den inte. Istället är handlingen mörk och språket är oväntat svårtillgängligt. Stämningen blir fort ödesmättad - allting leder fram till något hemskt, förstår man. Det är en riktig nagelbitare; vad är det för fel på mannen vår 40-åriga huvudperson gått och gift sig med? Men även det intrycket klingar av efter hand och lämnar plats åt en stor förbryllning över vad fan huvudpersonen egentligen håller på med.

Jag har faktiskt ingen aning om vad boken vill säga. Den spretar lite åt alla möjliga håll. Trots (eller på grund av) det är den ganska intressant, på något plan.

Den ska tydligen filmatiseras till 2011. Ska bli kul att se.

Författare: Laura Wolf
Genre: Chick lit
Betyg: 3 - Jag gillade den

Amy hatar bröllop. Hon hatar hur helt normala kvinnor blir helfnoskiga bridezillas så fort de ska gifta sig och hon hatar sättet på vilka gifta människor hela tiden tjatar om att hon ska gifta sig (varför!?) Brudbuketter, bröllopstårtor och förlovningsringar får henne att vilja spy. Amy ska aldrig, aldrig, aldrig gifta sig.

Amy ska gifta sig.

Diary of a Mad Bride är lättläst och stundtals väldigt underhållande. Perfekt läsning på stranden (om man inte, som jag, skäms över det ljuslila omslaget och smygläser den inomhus istället.) Självklart blir huvudpersonen lika galen som alla brudar hon tidigare hatat. Det roliga är att man - eftersom boken är hennes egen dagbok - måste läsa lite mellan raderna för att förstå fullt ut hur galet hon beter sig mot sin omgivning, för själv fattar hon ingenting...

Författare: Anders Björkelid
Genre: Fantasy
Serie: Berättelsen om blodet (första boken av fyra)
Betyg: 4/5

Barn i alla åldrar som tycker om fantasy ska få den här i julklapp i år, basta.

Även jag som vuxen har haft stor behållning av Ondvinter. Det är skönt att för omväxlings skull få läsa fantasy på äkta svenska.

Inte översatt engelska alltså.

Svenska.

Björkelid använder vårt språk på ett väldigt vackert sätt; något som bland annat titeln vittnar om.

"Sommaren var förbi sedan några veckor när vi lyckades övertala far att få jaga den här gången. Vintern tycktes ännu långt borta, men lövträden hade redan skrubbat sig blodiga mot höstvindarna och nu lyste trädtopparna som eldbränder."

Men det är inte bara språket som vinner på att författaren är svensk. Det har också gett upphov till en annan typ av fantasyvärld, som är medeltida svensk på ett härligt sätt. Att läsa Ondvinter känns som att läsa en gammal folksaga, gjord för att berättas runt lägereldar.

Värt att nämna är också att boken (som i citatet ovan) bitvis är skriven i vi-form, vilket är ett väldigt intressant grepp.

Svensk titel: Den besynnerliga händelsen med hunden om natten
Författare: Mark Haddon
Genre: Deckare
Betyg: 3/5

Den här korta, väldigt lättillgängliga boken börjar med att huvudpersonen Christopher hittar grannens hund död, spetsad på ett grep. Eftersom han alltid tyckt om deckare bestämmer han sig för att själv lösa mysteriet.

Deckargåtan är däremot långt från bokens huvudsakliga intrig. Först och främst är boken ett personporträtt. Christopher är inte vilken femtonårig amatördeckare som helst - han är också autist. Mysteriet med hunden leder ut honom på osäker mark och det är både rörande och lite skrämmande att följa hur pojkens liv förändras. Autistperspektivet skiljer The Curious Incident of the Dog in the Night-time från mängden och gör det till en tänkvärd bok.

Bokens långa titel kan för övrigt förklaras med att Christophers favoritdeckare är Sherlock Holmes, som i novellen Silver Blaze håller den här replikväxlingen:

Gregory (Scotland Yard detective): "Is there any other point to which you would wish to draw my attention?"
Holmes: "To the curious incident of the dog in the night-time."
Gregory: "The dog did nothing in the night-time."
Holmes: "That was the curious incident."