Ny blogg
The Rules of Attraction
Författare: Bret Easton Ellis
Genre: Drama
Betyg: 3/5
"Past perfect. Present tense. Future uncertain." Det var taglinen för filmen som baserades på boken. I övrigt är boken sjukt mycket bättre än filmen. Filmen har nämligen reducerats till någon typ av tonårsdrama, medan boken är både välskriven och originell.
Att den är välskriven är väl något av en över/underdrift. Den är smart skriven. Huvudpersonerna går på collage i USA och precis allt de änker återges i löpande text - ibland långa raddor av meningslös självupptagenhet, ibland oväntat skarpa livsinsikter.
En sak är i alla fall säker; om du visste vad personer runt omkring dig tänkte hela tiden så skulle du förakta dem, och föraktar är precis vad du gör alla karaktärer i boken. Ett citat som skulle kunna summera hela budskapet är: "Our lives are not all interconnected. That theory is a crock. Some people truly do not need to be here." Nej, det är inte en uppmuntrande bok. Men skrattar gör man ändå, på bittraste möjliga sätt.
Patrick Bateman från American Psycho gästspelar förresten lite; hans lillebror är nämligen en av huvudpersonerna.
Genre: Drama
Betyg: 3/5
"Past perfect. Present tense. Future uncertain." Det var taglinen för filmen som baserades på boken. I övrigt är boken sjukt mycket bättre än filmen. Filmen har nämligen reducerats till någon typ av tonårsdrama, medan boken är både välskriven och originell.
Att den är välskriven är väl något av en över/underdrift. Den är smart skriven. Huvudpersonerna går på collage i USA och precis allt de änker återges i löpande text - ibland långa raddor av meningslös självupptagenhet, ibland oväntat skarpa livsinsikter.
En sak är i alla fall säker; om du visste vad personer runt omkring dig tänkte hela tiden så skulle du förakta dem, och föraktar är precis vad du gör alla karaktärer i boken. Ett citat som skulle kunna summera hela budskapet är: "Our lives are not all interconnected. That theory is a crock. Some people truly do not need to be here." Nej, det är inte en uppmuntrande bok. Men skrattar gör man ändå, på bittraste möjliga sätt.
Patrick Bateman från American Psycho gästspelar förresten lite; hans lillebror är nämligen en av huvudpersonerna.
Stardust
Svensk titel: Stjärnstoft
Författare: Neil Gaiman
Genre: Fantasy
Betyg: 4/5
Ett 200-sidigt litet guldkorn i bokvärlden. Inte konstigt att den blivit en klassiker.
Stardust är barnfantasy och den är vuxenfantasy, på en och samma gång. Det kryllar av tomtar, enhörningar och älvor, men likväl finns det sexscener och begär och de onda karaktärerna klyver gärna små söta djur med köttyxor. Det är en medveten parodi och en medveten hyllning till klichéfantasy - sekunden du börjar känna igen dig och tror att du vet vad som ska hända härnäst... har du fel. Riktigt smart skriven, och den första boken av Gaiman som jag verkligen kan säga att jag älskade förbehållslöst.
On another note! Stardust innehöll en scen som jag inte kunde låta bli att koppla till en bok som heter Stormchaser (författare: Paul Stewart och Chris Riddell). Stormchaser går ut på att huvudpersonen är ombord på ett flygande piratskepp som jagar stormar för att utvinna energi ur blixtarna. I Stardust träffar huvudpersonen ett gäng pirater på ett flygande skepp och jagar stormar med dem för att utvinna energi ur blixtarna. (Stormchaser skrevs senare av de två böckerna).
Författare: Neil Gaiman
Genre: Fantasy
Betyg: 4/5
Ett 200-sidigt litet guldkorn i bokvärlden. Inte konstigt att den blivit en klassiker.
Stardust är barnfantasy och den är vuxenfantasy, på en och samma gång. Det kryllar av tomtar, enhörningar och älvor, men likväl finns det sexscener och begär och de onda karaktärerna klyver gärna små söta djur med köttyxor. Det är en medveten parodi och en medveten hyllning till klichéfantasy - sekunden du börjar känna igen dig och tror att du vet vad som ska hända härnäst... har du fel. Riktigt smart skriven, och den första boken av Gaiman som jag verkligen kan säga att jag älskade förbehållslöst.
On another note! Stardust innehöll en scen som jag inte kunde låta bli att koppla till en bok som heter Stormchaser (författare: Paul Stewart och Chris Riddell). Stormchaser går ut på att huvudpersonen är ombord på ett flygande piratskepp som jagar stormar för att utvinna energi ur blixtarna. I Stardust träffar huvudpersonen ett gäng pirater på ett flygande skepp och jagar stormar med dem för att utvinna energi ur blixtarna. (Stormchaser skrevs senare av de två böckerna).
Två böcker om 50-talets ångest
Revolutionary Road
Författare: Richard Yates
Genre: Drama
Betyg: 4/5
Jo, den finns översatt på svenska. Den heter Revolutionary Road då också.
Revolutionary Road är nämligen namnet på den gata där våra huvudpersoner bor - tillsammans med sina barn, diverse jobbiga grannar och en trädgård som av någon anledning måste tas hand om. Båda är extremt missnöjda med sitt villaförotsliv och anser någonstans att det är den andres fel.
Boken riktigt osar ångest och ouppfyllda drömmar. Du blir inte en lycklig människa av att läsa den.
Däremot får du dig en riktig läsupplevelse. Det här är bra skit. Jag önskar att jag hade läst den på engelska, för den är full av tidsenliga uttryck ("fräck" och "rar" säger de på svenska).
Ju längre man läser desto klarare står det: alla deras "problem" skulle kunna lösas med bättre kommunikation. Av bättre människor. Av människor som inte levde i femtiotalets mellanting mellan jämställdhet och sexism. Med jämställdheten i sikte, men det förödande kravet på starka, tappra män.
The Bell Jar
Författare: Sylvia Plath
Genre:
Betyg: 4/5
Återigen en bok med en engelsk svensk titel.
Återigen femtiotal.
Återigen ångest och misär.
Huvudpersonen Esther har till synes allt man kan önska sig. Hon är ung, vacker och intelligent. Utvald.
Men hon är djupt olycklig. Hon ser ingen mening med sin framtid, saknar viljan att göra någonting över huvud taget. Varför göra något, om det ändå inte leder till någonting man vill?
I The Bell Jar har Plath fångat existensiell ångest när den är som bäst(värst).
Det är ofta jobbigt enkelt att känna igen sig i Esthers sätt att tänka. Hon har ju så rätt så rätt, men det går så fel så fel.
Inte konstigt att Plath lyckades bra, förresten. Boken är ju halvt om halvt biografisk; hon var djupt olycklig själv. En månad efter att The Bell Jar publicerades tog hon livet av sig.
Fy fan för femtiotalet, förresten.
Författare: Richard Yates
Genre: Drama
Betyg: 4/5
Jo, den finns översatt på svenska. Den heter Revolutionary Road då också.
Revolutionary Road är nämligen namnet på den gata där våra huvudpersoner bor - tillsammans med sina barn, diverse jobbiga grannar och en trädgård som av någon anledning måste tas hand om. Båda är extremt missnöjda med sitt villaförotsliv och anser någonstans att det är den andres fel.
Boken riktigt osar ångest och ouppfyllda drömmar. Du blir inte en lycklig människa av att läsa den.
Däremot får du dig en riktig läsupplevelse. Det här är bra skit. Jag önskar att jag hade läst den på engelska, för den är full av tidsenliga uttryck ("fräck" och "rar" säger de på svenska).
Ju längre man läser desto klarare står det: alla deras "problem" skulle kunna lösas med bättre kommunikation. Av bättre människor. Av människor som inte levde i femtiotalets mellanting mellan jämställdhet och sexism. Med jämställdheten i sikte, men det förödande kravet på starka, tappra män.
The Bell Jar
Författare: Sylvia Plath
Genre:
Betyg: 4/5
Återigen en bok med en engelsk svensk titel.
Återigen femtiotal.
Återigen ångest och misär.
Huvudpersonen Esther har till synes allt man kan önska sig. Hon är ung, vacker och intelligent. Utvald.
Men hon är djupt olycklig. Hon ser ingen mening med sin framtid, saknar viljan att göra någonting över huvud taget. Varför göra något, om det ändå inte leder till någonting man vill?
I The Bell Jar har Plath fångat existensiell ångest när den är som bäst(värst).
Det är ofta jobbigt enkelt att känna igen sig i Esthers sätt att tänka. Hon har ju så rätt så rätt, men det går så fel så fel.
Inte konstigt att Plath lyckades bra, förresten. Boken är ju halvt om halvt biografisk; hon var djupt olycklig själv. En månad efter att The Bell Jar publicerades tog hon livet av sig.
Fy fan för femtiotalet, förresten.
Onnellinen mies
Svensk titel: En lycklig man
Författare: Arto Passilinna
Genre: Humor
Betyg: 3/5
En brobyggnadsingenjör har fått i uppdrag att bygga en stor betongbro i en liten socken. Men hans närvaro ställer till med mer rabalder i den lilla byn än någon hade kunnat tänka sig.
En underbar liten bok med mycket humor i.
Det är svårt att avgöra om man faktiskt tycker om huvudpersonen, eller om man tycker att han faktiskt är en ganska jobbig snubbe.
Författare: Arto Passilinna
Genre: Humor
Betyg: 3/5
En brobyggnadsingenjör har fått i uppdrag att bygga en stor betongbro i en liten socken. Men hans närvaro ställer till med mer rabalder i den lilla byn än någon hade kunnat tänka sig.
En underbar liten bok med mycket humor i.
Det är svårt att avgöra om man faktiskt tycker om huvudpersonen, eller om man tycker att han faktiskt är en ganska jobbig snubbe.
Auto
Svensk titel: Fri
Författare: Hashioka Mariko
Genre: Deckarthriller
Betyg: 3/5
Fyra kvinnor med mycket olika livssituationer lär känna varandra då de sliter tillsammans vid det löpande bandet. När en av kvinnorna mördar sin man söker hon hjälp hos de andra. De går med på att hjälpa henne att stycka kroppen och gömma bevisen.
Precis som de flesta västerlänningar är jag van vid Japans kommersiella bild - anime, galna gameshows och pojkar som börjar blöda näsblod för att de får syn på en snygg school girl. Men i Fri får vi en inblick i en annan japansk vardag, från maffian till förpackare av djupfrysta maträtter. Alla karaktärer är spännande och deckargåtan en riktig nagelbitare - man hejar ju på förbrytarna!
Fri är en mycket bra bok, som b o r d e ha fått en fyra (jag låg trots allt och sträckläste ut den här tegelstenen till bok samma dag som jag fick den!) Det som ändå drar ner betyget till en trea är att Fri blir lite väl långdragen framåt slutet. Jag hann tappa intresset innan upplösningen slutligen kom.
Författare: Hashioka Mariko
Genre: Deckarthriller
Betyg: 3/5
Fyra kvinnor med mycket olika livssituationer lär känna varandra då de sliter tillsammans vid det löpande bandet. När en av kvinnorna mördar sin man söker hon hjälp hos de andra. De går med på att hjälpa henne att stycka kroppen och gömma bevisen.
Precis som de flesta västerlänningar är jag van vid Japans kommersiella bild - anime, galna gameshows och pojkar som börjar blöda näsblod för att de får syn på en snygg school girl. Men i Fri får vi en inblick i en annan japansk vardag, från maffian till förpackare av djupfrysta maträtter. Alla karaktärer är spännande och deckargåtan en riktig nagelbitare - man hejar ju på förbrytarna!
Fri är en mycket bra bok, som b o r d e ha fått en fyra (jag låg trots allt och sträckläste ut den här tegelstenen till bok samma dag som jag fick den!) Det som ändå drar ner betyget till en trea är att Fri blir lite väl långdragen framåt slutet. Jag hann tappa intresset innan upplösningen slutligen kom.
Pride and Prejudice and Zombies: The Deluxe Heirloom Edition
Författare: Jane Austen & Seth Grahame-Smith
Genre: Humor, zombier
Betyg: 5/5
Grahame-Smith med sin egen tolkning på Austens Stolthet och fördom.
Nu med lite fler zombier.
LÄTT den bästa idén 2009.
Innan jag läste den var rätt säker på att boken knappast kunde fortsätta att vara rolig efter de inledande kapitlena. Det kändes helt enkelt inte så troligt att ämnet skulle kunna hållas fräscht speciellt länge.
Men till min glädje kan jag nu säga att Pride and Prejudice and Zombies är... asbra. Det är helt omöjligt att inte sitta och fnissa sig rakt igenom den. Deluxe-utgåvan är dessutom fruktansvärt snygg (varför har inte fler böcker "bibelsnören"? Mycket praktiskt).
Varmt rekommenderad till alla som någonsin läst Stolthet och fördom.
(Nej, har du inte läst originalutgåvan går nog dig tjusningen förbi helt.)
Genre: Humor, zombier
Betyg: 5/5
Grahame-Smith med sin egen tolkning på Austens Stolthet och fördom.
Nu med lite fler zombier.
LÄTT den bästa idén 2009.
Innan jag läste den var rätt säker på att boken knappast kunde fortsätta att vara rolig efter de inledande kapitlena. Det kändes helt enkelt inte så troligt att ämnet skulle kunna hållas fräscht speciellt länge.
Men till min glädje kan jag nu säga att Pride and Prejudice and Zombies är... asbra. Det är helt omöjligt att inte sitta och fnissa sig rakt igenom den. Deluxe-utgåvan är dessutom fruktansvärt snygg (varför har inte fler böcker "bibelsnören"? Mycket praktiskt).
Varmt rekommenderad till alla som någonsin läst Stolthet och fördom.
(Nej, har du inte läst originalutgåvan går nog dig tjusningen förbi helt.)
Statistik för 1010
Ett nytt år, en ny lista!
En asterisk* betyder att jag inte har läst färdigt något än.
Är boken överstruken bestämde jag mig för att inte läsa klart den.
Om jag läser om en bok jag redan läst skriver jag inte ned den, förstås!
Skönlitteratur
001. | Pride and Prejudice and Zombies: The Deluxe Heirloom Edition | Jane Austen & Seth Grahame-Smith
002. | Auto | Hashioka Mariko
003. | Onnellinen mies | Arto Passilinna
004. | Revolutionary Road | Richard Yates
005. | The Bell Jar | Sylvia Plath
006. | The Rules of Attraction | Bret Easton Ellis
007. | Stardust | Neil Gaiman
*008. | Dr Tatiana's Sex Advice to All Creation | Olivia Judson
009. | Assassin's Apprentice | Robin Hobb
010. | Doktor Glas | Hjalmar Söderberg
011. | InterWorld | Neil Gaiman & Michael Reaves
012. | Dawnthief | James Barclay
En asterisk* betyder att jag inte har läst färdigt något än.
Är boken överstruken bestämde jag mig för att inte läsa klart den.
Om jag läser om en bok jag redan läst skriver jag inte ned den, förstås!
Skönlitteratur
001. | Pride and Prejudice and Zombies: The Deluxe Heirloom Edition | Jane Austen & Seth Grahame-Smith
002. | Auto | Hashioka Mariko
003. | Onnellinen mies | Arto Passilinna
004. | Revolutionary Road | Richard Yates
005. | The Bell Jar | Sylvia Plath
006. | The Rules of Attraction | Bret Easton Ellis
007. | Stardust | Neil Gaiman
*008. | Dr Tatiana's Sex Advice to All Creation | Olivia Judson
009. | Assassin's Apprentice | Robin Hobb
010. | Doktor Glas | Hjalmar Söderberg
011. | InterWorld | Neil Gaiman & Michael Reaves
012. | Dawnthief | James Barclay
Sammanfattning av 2009
Böcker lästa:
34 romaner.
Sju noveller/kortromaner.
Tre serieromaner.
En ljudbok.
Bäst: World War Z var utan tvivel den intressantaste boken i år; jag och min sambo har vår zombie survival plan uttänkt och klar. Misery var också en förbannat bra bok.
Sämst: Efter lägereldarna var skit. Brisingr förtjänar också ett omnämnande. Och The Pirate King. Fruktansvärt mycket usel fantasy på ett år.
Årets författare: John Ajvide Lindqvist, som tycks vara Sveriges svar på Stephen King. Nu har jag läst alla hans romaner, så han får gärna publicera nästa snart.
Årets personliga misslyckande: Gissa hur långt jag kom med Kafkas Der Prozess i år? En halv sida.
Planer inför nästa år: H.P. Lovecraft och en kvävande mängd studentlitteratur.
34 romaner.
Sju noveller/kortromaner.
Tre serieromaner.
En ljudbok.
Bäst: World War Z var utan tvivel den intressantaste boken i år; jag och min sambo har vår zombie survival plan uttänkt och klar. Misery var också en förbannat bra bok.
Sämst: Efter lägereldarna var skit. Brisingr förtjänar också ett omnämnande. Och The Pirate King. Fruktansvärt mycket usel fantasy på ett år.
Årets författare: John Ajvide Lindqvist, som tycks vara Sveriges svar på Stephen King. Nu har jag läst alla hans romaner, så han får gärna publicera nästa snart.
Årets personliga misslyckande: Gissa hur långt jag kom med Kafkas Der Prozess i år? En halv sida.
Planer inför nästa år: H.P. Lovecraft och en kvävande mängd studentlitteratur.
The Walking Dead
Författare: Robert Kirkman
Illustratörer: Tony Moore & Charlie Adlard
Genre: Zombieapokalyps
Betyg: 4
Är för tillfället på tidning 60-eller-så och tänkte att det nog är dags att pusha lite för den här serien, eftersom den är bra.
I The Walking Dead får vi följa en blandad grupp människor som slagit sig ihop för att kunna överleva i en värld full av zombier. Tyvärr för dem visar det sig att människor är minst lika farliga som zombier är, och bra mycket mer skrämmande. Kirkman leverarar vad som känns som en trovärdig vision av hur människor - från småbarn till gamlingar - skulle reagera om en zombieepidemi slog ut samhället från under deras fötter. Illustrationerna fungerar bra under både Moore och Adlard, trots deras olika stilar, och zombierna är ursnygga.
Det är också snack om att The Walking Dead ska bli en TV-serie.
Illustratörer: Tony Moore & Charlie Adlard
Genre: Zombieapokalyps
Betyg: 4
Är för tillfället på tidning 60-eller-så och tänkte att det nog är dags att pusha lite för den här serien, eftersom den är bra.
I The Walking Dead får vi följa en blandad grupp människor som slagit sig ihop för att kunna överleva i en värld full av zombier. Tyvärr för dem visar det sig att människor är minst lika farliga som zombier är, och bra mycket mer skrämmande. Kirkman leverarar vad som känns som en trovärdig vision av hur människor - från småbarn till gamlingar - skulle reagera om en zombieepidemi slog ut samhället från under deras fötter. Illustrationerna fungerar bra under både Moore och Adlard, trots deras olika stilar, och zombierna är ursnygga.
Det är också snack om att The Walking Dead ska bli en TV-serie.
Hanteringen av odöda
Författare: John Ajvide Lindqvist
Genre: Skräck
Betyg: 3
De döda i Stockholm väcks till liv igen, folk får telepatiska krafter och Döden springer runt med fiskekrokar som naglar, woopaaah!
Att beskriva Hanteringen av odöda som skräck är faktiskt att ljuga. Den är inte läskig. Framåt slutet av boken finns det scener som är jäkligt obehagliga, visst, men då är boken som sagt nästan slut. Vad värre är tycks Lindqvist hela tiden antyda att något stort ska hända, att krutdurken kommer att explodera... men det gör den alltså aldrig. Det blir aldrig mer än några få, spridda incidenter. Och det är tråkigt, för boken är asbra när det händer något.
Tyvärr så tycks Lindqvist ha tagit sig vatten över huvudet med den här boken. Han introducerar helt enkelt för många karaktärer och för många olika teman - telepati, odöda som blir aggressiva - utan att riktigt använda sig av dem.
Skriv om slutet, skriv om! Och gör boken dubbelt så lång och precis så häftig som den borde vara!
Genre: Skräck
Betyg: 3
De döda i Stockholm väcks till liv igen, folk får telepatiska krafter och Döden springer runt med fiskekrokar som naglar, woopaaah!
Att beskriva Hanteringen av odöda som skräck är faktiskt att ljuga. Den är inte läskig. Framåt slutet av boken finns det scener som är jäkligt obehagliga, visst, men då är boken som sagt nästan slut. Vad värre är tycks Lindqvist hela tiden antyda att något stort ska hända, att krutdurken kommer att explodera... men det gör den alltså aldrig. Det blir aldrig mer än några få, spridda incidenter. Och det är tråkigt, för boken är asbra när det händer något.
Tyvärr så tycks Lindqvist ha tagit sig vatten över huvudet med den här boken. Han introducerar helt enkelt för många karaktärer och för många olika teman - telepati, odöda som blir aggressiva - utan att riktigt använda sig av dem.
Skriv om slutet, skriv om! Och gör boken dubbelt så lång och precis så häftig som den borde vara!
The Reading Group
Svensk titel: Bokklubbens bekännelser
Författare: Elizabeth Noble
Genre: Chick lit
Betyg: 3
Bokubbens bekännelser handlar, kort och gott, om ett gäng kvinnor i olika åldrar som startar en bokklubb tillsammans och om hur deras familjeliv ser ut.
Njuter av boken gör du bäst om du inte förväntar dig några roligheter alls, eftersom Noble staplar tragedierna på varandra. Otrohet, dödsfall, tonårsgraviditeter och sån skit. Bokklubbens bekännelser är den där typen av bok som får oss i tjugoårsåldern att aldrig någonsin vilja gifta oss eller skaffa barn - utmärkt preventivmedel, minsann.
Nu lät ju det eländigt, men det här är faktiskt en hyfsad bok ändå. Bäst är själva bokklubbsidén; att alla karaktärer i Nobles bok hjälper till att recensera andra böcker åt en. De spoilar konsekvent sluten och andra viktiga förvecklingar i böckerna, och det kanske inte är så bra, men för att vara ärlig skulle jag aldrig ens få för mig att läsa någon av dem, så för min del kvittade det ju. Sen var det ganska lätt att dras in i deras familjedramer trots allt; till slut läste jag bara för att få veta hur det skulle gå för dem.
Fan vilket dåligt namn boken har på engelska förrsten. Jag menar... seriöst?
Författare: Elizabeth Noble
Genre: Chick lit
Betyg: 3
Bokubbens bekännelser handlar, kort och gott, om ett gäng kvinnor i olika åldrar som startar en bokklubb tillsammans och om hur deras familjeliv ser ut.
Njuter av boken gör du bäst om du inte förväntar dig några roligheter alls, eftersom Noble staplar tragedierna på varandra. Otrohet, dödsfall, tonårsgraviditeter och sån skit. Bokklubbens bekännelser är den där typen av bok som får oss i tjugoårsåldern att aldrig någonsin vilja gifta oss eller skaffa barn - utmärkt preventivmedel, minsann.
Nu lät ju det eländigt, men det här är faktiskt en hyfsad bok ändå. Bäst är själva bokklubbsidén; att alla karaktärer i Nobles bok hjälper till att recensera andra böcker åt en. De spoilar konsekvent sluten och andra viktiga förvecklingar i böckerna, och det kanske inte är så bra, men för att vara ärlig skulle jag aldrig ens få för mig att läsa någon av dem, så för min del kvittade det ju. Sen var det ganska lätt att dras in i deras familjedramer trots allt; till slut läste jag bara för att få veta hur det skulle gå för dem.
Fan vilket dåligt namn boken har på engelska förrsten. Jag menar... seriöst?
The Book of Dead Days
Författare: Marcus Sedgwick
Serie: Den första av två, nästa heter The Dark Flight Down
Genre: Fantasy
Betyg: 3
The Book of Dead Days är en väldigt typiskt fantasysaga, men samtidigt är den också en ganska otypisk sådan. Typisk för att den handlar om en föräldralös pojke. Typisk, och något av en besvikelse, för att den intressanta tanken om att dagarna mellan jul och nyår är "döda dagar" har reducerats till att betyda att boken utspelar sig mellan dessa dagar och att pojkens mentor kommer att dö vid nyår om de inte kan stoppa en förbannelse. Whatever, liksom. Boken ger mig ingen som helst anledning att bry mig om dem.
Men sen finns det också en del ytterst trevliga saker med boken. Till exempel är det inte en självklarhet att det finns magi i världen. Människorna som bor i den är skönt omedvetna om att det (faktiskt) finns magi och roar sig till och med genom att gå och titta på illusionister, precis som vi gör. Dessutom stöter vi under bokens gång på vetenskapsmän av olika slag - från han som uppfunnit elektriskt ljus och har strömbrytare överallt i sitt hus, till den lite mer galne som sågar itu olika djur och syr ihop dem med varandra, i hopp om att kunna skapa nya arter.
I slutändan är The Book of Dead Days en rätt bra bok, men den lämnar absolut ingen mersmak. Att man måste läsa uppföljaren för att få svar på vissa frågor är bara irriterande.
Serie: Den första av två, nästa heter The Dark Flight Down
Genre: Fantasy
Betyg: 3
The Book of Dead Days är en väldigt typiskt fantasysaga, men samtidigt är den också en ganska otypisk sådan. Typisk för att den handlar om en föräldralös pojke. Typisk, och något av en besvikelse, för att den intressanta tanken om att dagarna mellan jul och nyår är "döda dagar" har reducerats till att betyda att boken utspelar sig mellan dessa dagar och att pojkens mentor kommer att dö vid nyår om de inte kan stoppa en förbannelse. Whatever, liksom. Boken ger mig ingen som helst anledning att bry mig om dem.
Men sen finns det också en del ytterst trevliga saker med boken. Till exempel är det inte en självklarhet att det finns magi i världen. Människorna som bor i den är skönt omedvetna om att det (faktiskt) finns magi och roar sig till och med genom att gå och titta på illusionister, precis som vi gör. Dessutom stöter vi under bokens gång på vetenskapsmän av olika slag - från han som uppfunnit elektriskt ljus och har strömbrytare överallt i sitt hus, till den lite mer galne som sågar itu olika djur och syr ihop dem med varandra, i hopp om att kunna skapa nya arter.
I slutändan är The Book of Dead Days en rätt bra bok, men den lämnar absolut ingen mersmak. Att man måste läsa uppföljaren för att få svar på vissa frågor är bara irriterande.
Familjegraven (ljudbok)
Författare: Katarina Mazetti
Serie: Uppföljaren till Grabben i graven bredvid
Genre: Humor
Betyg: 4
Storstadstjejen Desirée flyttar in hos bonden Benny ute på landet, och snart har de inte bara ett utan tre barn. Bonde som han är ställer sig Benny lite oförstående inför Desirées knasiga tankar om att fortsätta arbeta - vill hon inte vara hemmafru - sylta, safta och knyppla - som alla andra kvinnor i byn?
Jag rekommenderar stark att lyssna på den som ljudbok, för det tror jag att den tjänar mycket på (den hade antagligen fått en trea i bokform). Det är nämligen så att Desirée och Benny berättar vartannat kapitel, med sina två helt väsenskilda berättarröster: Desirées försynta, lite trötta röst i kontrast till Bennys högljudda, dialektala bonnmål. Min enda invändning är att skillnaden i ljud är lite f ö r stor - ofta fick vi dra ner när det var Bennys kapitel, och höja volymen igen när Desirée pratade.
Serie: Uppföljaren till Grabben i graven bredvid
Genre: Humor
Betyg: 4
Storstadstjejen Desirée flyttar in hos bonden Benny ute på landet, och snart har de inte bara ett utan tre barn. Bonde som han är ställer sig Benny lite oförstående inför Desirées knasiga tankar om att fortsätta arbeta - vill hon inte vara hemmafru - sylta, safta och knyppla - som alla andra kvinnor i byn?
Jag rekommenderar stark att lyssna på den som ljudbok, för det tror jag att den tjänar mycket på (den hade antagligen fått en trea i bokform). Det är nämligen så att Desirée och Benny berättar vartannat kapitel, med sina två helt väsenskilda berättarröster: Desirées försynta, lite trötta röst i kontrast till Bennys högljudda, dialektala bonnmål. Min enda invändning är att skillnaden i ljud är lite f ö r stor - ofta fick vi dra ner när det var Bennys kapitel, och höja volymen igen när Desirée pratade.
Efter lägereldarna
Författare: Per Jorner
Genre: Fantasy
Betyg: 0
Tvi vale.
Platta karaktärer, misslyckad humor, trista beskrivningar... Och nästan 600 sidor av skiten. Jag gav upp efter halva boken (men var fortfarande på kapitel 3, för Jorner är en jävla kapitelsadist), bläddrade till de sista sidorna och konstaterade att jag inte missat mycket.
Det värsta med Efter lägereldarna är den extrema bristen av språklig finess. Till exempel beskriver Jorner v a r j e ny person som efter en checklista, på samma sätt som man själv gjorde när man var en sisådär tio år: han/hon har den här ögon- och hårfärgen, klär sig si och så, ser trevlig eller ovänlig ut, bla bla bla snark och apati. Dessutom dras boken med en massiv amerikanisering - att läsa Efter lägereldarna känns som att läsa dåligt översatt engelsk fantasy, inte svensk.
Med det sagt tror jag att boken står och faller med sin humor. Jag har läst många recensioner av den, och den får alltid högsta eller lägsta betyg. Det är helt enkelt en fråga om ifall du uppskattar Jorners humor eller inte. Så det kan ju vara värt att testläsa första kapitlet, och se om du drar på smilbanden eller ej.
